Studier

Som första inlägg på denna blogg tänkte jag klaga lite på studier. Kanske lite negativt att börja klaga på något som första inlägg men det behövs. Jag ser det här som terapi, jag är patienten och ni som läser är mina psykologer som håller käften istället för att försöka få ut alla min hemligheter.
Det känns bra. Tror jag. Vi får se.

Men i alla fall, studier.
Jag hoppade av gymnasiet för kanske tre-fyra år sen (vem vill räkna ordentligt) och kom på den bra idé att ta upp studierna i augusti det här året. Nu känns det som den värsta idéen jag någonsin har haft. Herregud (tror inte på gud egentligen men det är ett bra uttryck) , hur kan man utsätta sig för sånt här plågeri frivilligt! De utför bara laglig plågeri för fan! Att sätta sig i ett klassrum en timma i taget, ibland två, och lyssna på den ena inkompetenta lärare efter den andra.
Kallar dem för inkompetenta för att de inte har lärarutbildning som alla andra lärare har. Utan dom har bara specialiserat sig på just det ämnet som dom gillar och råkade hamna just på min skola. Det är då en folkhögskola och de har inte samma regler på saker och ting som andra skolor har jag märkt. Även när det gäller studiesättet så är det inte samma regler.
Alla folkhögskolor verkar ha egna påhittade regler och kör sitt eget race.

Jag erkänner, jag har haft problem med skolan sen sjuan i högstadiet men ändå det är lika hemskt som det alltid har varit.
Min lärare frågade mig på en datalektion varför jag inte gjorde mina uppgifter, jag svarade att jag inte klarar av att sitta i ett klassrum i mer än en kvart i taget. Annars blir jag jag djävligt trött på allt och alla.
-Varför är det så och vad kan vi göra åt saken, frågar han pedagogisk som han är.
-Jag vet inte, har alltid haft problem med klassrum och lärare, svarar jag med ett inte medvetet ont smile.
Då märks det bekymmer och nästan lite rädsla i hans ansiktsuttryck när han säger "ok" och rullar iväg på sin kontorsstol för att trakasera nästa elev.
Så här kan det vara flera gånger i veckan och jag får samma frågor varje gång, lite om formulerade men min lärare får alltid samma uttryck i ansiktet med lite mera rädsla för varje svar jag ger.

Det är säkert bara fel på mig men jag jobbar hellre på ett slaktarhus, trots att jag hatar kött, än att sitta i en timma, ibland två, och lyssna på den ena inkompetenta lärare efter den andra.

Tack för att ni lyssnar eller läser kanske.
Peace out! och så några hiphopiga handgester.......

Nati