Dagens citat...

"Jag har fan sovit 24 timmar... (paus) minus dem timmarna jag vart vaken.... (paus) suck.." -Markus ny vaken, alltid lika smart...

I väntan på vadå?

Världen har tagit sig en spinn.

Alla jävla vägar har snurrat ihop sig till en och samma korsning där jag själv sitter i mitten och väntar på att bli påkörd.
Tror jag försöker fly men kroppen är paralyserad och vägrar röra på sig.
Jag skriker på hjälp men inget ljud kommer.
Jag kan inte höra mig själv skrika och tror inte någon annan kan höra mig heller.
Låt mig bli osynlig.
Vill inte synas, vill inte sitta i denna korsning och vänta.

Photoshoppa borta mig ur bilden.
Jag existerar inte.
Gör jag?

Då var det dags igen..

Julen är runt krokarna och folk stressar som gnuer ner för ett självmordsstup.
Klappar hit och klappar dit.
"Pappa ska få ett skärp, mamma ska få nå' kökspryl (som by the way är världens sämsta present till en mor som sliter arslet av sig för dig och resten av familjen dag ut och dag in, ge henne nått som är ENBART för henne!). Brorsan ska få nå' elektronik pryl. Näe juste, farmor och farfar måste ju få nått också för vi ska ju dit på middag och så barnen och så den och den och den!"
Herregud! (som tidigare skrivet, tror inte på gud men det är ett bra uttryck) Lugna ner er människor! Varför all denna stress för att ge presenter (till för det mesta människor du egentligen inte träffar så ofta) som ett bevis att du faktiskt är ju så omtänksam.

Detta år har jag bestämt mig av två anledningar att inte köpa klappar till någon.
Första och största orsaken är att jag faktiskt inte har råd, alls. Har inte ett öre kvar till att ens betala hyran, så jag fick låna pengar av min alltid lika snälla moder.
Andra orsaken är att jag inte orkar. Dem som jag verkligen bryr mig om och verkligen vill ge klappar till -alltid ett bevis att just dem är speciella för just mig- har jag tyvärr inte råd med. Det som är bra att dem vet att jag inte har råd och dem klarar sig utan från mig.
Men det är inte dem som jag inte orkar köpa klappar till, det är dem som kommer till vårat lilla familjefirande enbart för klapparna. Dessa människor följer en viss religion där dem varken firar födelsedagar eller jul.
Alltså inget firande där presenter utdelas.
Annars i deras vardag utför dem och följer deras religion ganska strikt. "Men presenter är ju alltid bra, slipper vi köpa massa grejer när vi kan få allt gratis."
Jag har i många år stört mig nått otroligt på detta.

Julen firas alltid hos farsan med allihopa inblandade. Farsan får slita sönder sig för att dem och resten ska ha det trevligt och ha en mysig familjestund, utan hjälp. Jag hjälper såklart till för jag hatar att se honom slita sig varje gång vi ska samlas.
Men dessa människor har, av det jag ser, väldigt svårt att slita sig från sin plats på soffan och hjälpa till.
I år fick jag en förfrågan av brorsans flickvän att hon kunde fira det hemma hos sig. Hoppas nu bara att hon verkligen frågade farsan och att han tackade ja till föslaget. Kanske man äntligen får se farsan ta det lite lungt. Det vore nog fan bästa presenten för honom.

Men iaf kom jag bort mig lite grann av ämnet idiotiska människor.
Man hoppas ju varje år att människor i denna värld ska förstå att dessa helger är faktiskt för att barnen ska få ha kul, med julpynt och allt, och att få en mysig stund med familj och släkt samlade. Känns det troligt eller vadå.
Julstämmningen har dött för länge sen, tyvärr.
God jul allihopa och hoppas ni får det mysigt med familjegräl och allt.

so this is it?...

Everything is in my head
learking around like a shadow of long past memories
just waiting to see you fall in to the pit you yourself dug up for me

It’s taking to long
but it’s fast enough to see me fall

Falling in a circle of scars
gathered around the sculls from all my broken screams

It’s endless tears of blood running down
hitting each scar from the last memories of happiness

Is this what your plan was all about?
taking me to the level of Limbo?
limboing around like the souls of humanity
do it, rip it of
like a band-aid on a child’s knee

It controls you
it just sits there and grin at you when you lay in your corner
seeking clues that lets you know that you’re still you

It’s taking everything
everything is set on fire and let to aches
blown away by the breath of the misery that you had to open

It’s sucking down everything in to everlasting darkness
letting me whitter and die like the roaches in your head

Snut? ung?

Igår (lördag), var jag ute på en spelning som var bästa på väldigt länge. Flogging Molly, Street Dogs, Time Again och min nya frälsning, Skin Dred (damn dom va bra!).
Var där med en nisse och hade sketaroligt verkligen.
Röjde sönder mig, som vanligt när det är bra musik, och nu får jag lida för det med smärtor över hela kroppen.
Men i alla fall så var det inte det jag skulle skriva om.

När hela spelningen var slut, drog vi oss hemåt till mig. Enda jag kunde tänka på just då, var att komma hem så fort som möjligt till min dusch och sen ligga och mysa med en go grabb.
Spelningen var slut i tid med att vi skulle hinna med sista tåget från Södra Station. Vi åker till Medis och börjar gå över torget. Vi går och samtalar om det vi just sett och tar det enbart lungt.
Helt från ingenstans, stoppas den goa grabben och jag får en knack i ryggen och en bricka visas i mitt ansikte. Två jäkla civilsnutar!

-Hej, jag kommer från polisen och skulle vilja prata lite med dig. Kom så går vi lite, så behöver dem inte höra något, säger den rätt så lugna polisen.
-Ehm, jasså. Ok? säger jag i min förvåning.

Min första tanke var, nej fan jag gick ju mot rött nyss, är det olagligt??? Jag vet, dumt. Men försök själv att tänka rationellt när du helt plötsligt blir stoppad av snuten.
Konversationen fortsätter med civilarn.

-Så, vi kommer ju från polisen som sagt, och vi jobbar ute med att förhindra drogmissbruk bland ungdomar. Hur gammal är du?
-Ehm, 21...
-21?? ok. Har du tagit något idag? Några droger eller något?
-Eh, näe, inte vad jag vet. Har inte ens druckit ikväll.
-Ok. Men om jag skulle ta in dig för ett piss prov så skulle det inte visa något alls.
-Näe, verkligen inte.
-Ok. När tog du droger sist?
-Ehm, hehe, det var ååår sen sist.
-He, jo om det var år sen så är det klart att det inte visar något. Vad tog du då?
-Rökte, enbart.
-Ok. Inget annat du har testat?
-Näe, har aldrig vågat.
-Det är ju bra. Om jag skulle visitera dig nu, skulle jag hitta något du inte får ha på dig? Såsom, någon drog, vapen eller så?
-Näe, inte vad jag vet i alla fall.

Just då tänkte jag inte på att jag alltid bär runt på en kniv i väskan. Enbart för att rensa naglarna inget annat!

-Vad har ni gjort ikväll?
-Vi va just på en spelning med Flogging Molly.
-Hehe, det säger mig ingenting. Men hoppas det va kul. Fryser du inte? frågar hon och kollar in mina kläder.
-Näe, har röjt sönder mig på spelningen så jag är fortfarande varm i kroppen.

Hon kanske trodde att jag egentligen hade knarkat så att jag inte frös. Hmm någon måste ha lagt något i min cola.

-Ok. Har du nånsin haft kontakt med polisen gällande något brott?
-Ehm, näe inte vad jag vet.
-Ok. Är det där din pojkvän? och pekar på goa grabben.
-Ehm, mja typ, nånting sånt?
-Hehe ok. Men han tar inte droger eller så?
-Ehm näe, det tror jag inte.
-Men du är säker på att du inte har något i väskan?

Fan vad hon insisterar! Men då kom jag ju på att jag hade den jävvla kniven!

-Ehm, jo jag har en kniv.
-Ok. Du vet att du inte får ha på dig den, det är ju så att det är brott mot knivlagen dåra. Men jag skulle vilja visitera dig nu då, är det ok? Vi kan gå lite längre bort så att vi inte står mitt på torget bland alla.
-Ehm, ok, visst.

Vi börjar gå till en gränd för att jag ska bli visiterad.

-Vad använder du kniven till?
-Jag rensar naglarna med den. Tycker inte om såna vanliga nagelrensare, dom är för tjocka och kommer inte längst in, så det gör ont.
-Ok.
-Får man fråga varför just vi blev stoppade?
-Näe, vi mötte er precis vid torget och vi tyckte att du såg lite ung ut.
-Jasså?
-Ja, men ta det som en komplimang.

Nu får man komplimanger av snutar helt plötsligt!

Vi kommer fram till gränden och hon börjar tafsa och rota igenom fickor. Hon var väldigt varsam må jag säga. ;)
Hon rotar igenom alla fickor i jackan och går över till byxorna, som för övrigt är snortajta. Hon försöker komma ner i framfickan, men frågar istället vad jag har i där.

-Ehm, en liten I-or.....

Jag har faktiskt en liten I-or som brukar hänga på mobilsnöret, men den lossnade under konserten. Hon kollar på mig och skrattar. Medan hon rotar i väskan, står jag och frågar ut en socialarbetare som står bredvid.
Fick reda på att hon jobbar på Maria pol (stavas det så?), och samarbetar med polisen ute i fält just nu.

-Är det kul? frågar jag, nu när jag ska utbilda mig till socionom dåra.
-Jo, det är det. Spännande.
-Jo, för jag ska plugga till socionom och helst jobba med ungdomar i socialen. Har jobbat på ungdomsgårdar och så förut.

Bra att jag säger det och står och blir visiterad för en kniv i väskan. Oops!

Visiteringssnuten kommer tillbaka med kniven och visar upp den.

-Ehm, jag tänker göra så här. Eftersom du inte är med i brottsregistret så får du tillbaka den här.
-Jasså?
-Ja, det är ju synd eftersom du är ren att du ska få något sånt här på dig.
-Ok. Vad snällt.
-Mja. För jag tror ju på din historia. Men du får lova att du lämnar den hemma. Nästa gång kanske det blir rapporterat och det är ju inte bra.
-Jo, jag lovar. Vill inte vara med om det här igen.
-Bra, då säger vi så. Men nu får du skynda dig hem med den. Koncentrera dig på ungdomarna och lycka till med utbildningen.

Jag tror att jag lyckades charma dom två. Tihihi.
Vi blir i alla fall frisläppta med kniv och allt. Fortfarande chockade över händelsen och berättar varandras snutkonversation.
Denna dag slutade väldigt konstigt och jag ser för ung ut bredvid goa grabben för polisen tydligen.
Undrar hur gammal folk egentligen tror att jag är???

Hundkojan

Nu är det gjort. Nu är allt flyttat till min nya lya. Äntligen!
Det tog en vecka från att jag fick mina keys till att verkligen ha alla mina grejer här.
Men nu är det i alla fall klart. Woopie!

Nyss åkte sista nissen ifrån lyan som hade hjälpt mig med flytten. Har suttit nu ett tag sen dess och spanat runt på denna lilla hundkoja. Att den faktiskt är min har nog fortfarande inte slagit mig. Det känns lite grann men inte helt tror jag. Kommer kanske kännas mer när jag väl vaknar imorgon och ser mig omkring och märker att jag är nå' helt annanstans.

Det slog mig när jag packade ner allt i ikeakassar och lådor i onsdags, att jag har fan för mycket prylar för mitt eget bästa tror jag.
Herregud, vad faan har jag för grejer egentligen!! Anna, som även hjälpte mig med en pirra och en bil (tack igen gumman), skuttade runt som en speedad råtta och tafsade på allt hon kunde komma fatt. Hon kommenterade just det, att jag har för många mössor av någon anledning. Men jag använder dem alla, inte ofta kanske, men jag gör det... faktiskt. Även allt annat småpryl. Vettefaan vart jag ska få plats med allt, men det är morgondagens bekymmer.

Herregud vad har jag gjort! Jag har fördärvat mitt eget hem redan innan allt är i ordning med CRAP!
Måste komma igång med att rädda min lilla lya.
Salvation is coming to you!

Men i alla fall, så känner jag mig konstig och vet inte riktigt hur jag ska bete mig just nu. Jag går och lägger mig nu och får pilla med allt imorgon istället. Det är för sent nu.
Godnatt allihopa och sov så gott. Jag kommer definitivt göra det.

Tack till farsan och farbror som målade hos mig för att jag skulle ha det fräscht och fint.
Tack till Anna och Markus som hjälpte mig att flytta allt hit.
Tack så jäkla mycket! Ni är bäst mina små barn hehe.

jag känner...

Det kommer kanske låta nördigt men jag skiter i det.

Satt o kolla på Sex and the city filmen med morsan ikväll. Dom som inte har sett den ska kanske sluta läsa.

Carrie fick sig en rejäl smäll och bröt ihop totalt. Hennes lycka för livet försvann helt. Alla känslor las på is och hon kunde inte känna något alls. Inga tårar eller något. Hon sa något som jag kunde tänka mig vara sant. Att det finns bara så mycket tårar i en för män att till slut så har man inga tårar kvar.
Efter senaste brytningen så har jag knappt gråtit en enda tår för den grabben. Varför?
Jag kunde inte känna något. Allt va tomt men ändå så underbart. Underbart för att jag inte kunde känna något. Lycka, sorg, ilska, inget.

Jag har nu lyckats med något som dem flesta människor tycker är svårt. Har lyckats med att kunna kontrollera mina känslor för folk. Jag kan äntligen stänga av riktiga känslor. Jag tillåter inte dessa känslor växa innan det är försent.

Jag träffar en person då och då just för tillfället. Jag vet att det finns känslor för honom. Att jag kan bygga upp de känslor som behövs, men jag tillåter inte dem komma upp. Jag har lagt dom i en liten låda, låst och gömt nyckeln.
Har ingen aning om vad denna person känner, men vet att han inte är beredd för ett förhållande. På grund av ett par av hans måsten, måste han faktiskt tänka på sig själv. Han måste ta hand om sig själv nu och jag vill inget annat än att han gör det. Därför tillåter jag mig själv att inte känna något annat än bara ytligt. Jag bryr mig om honom det är klart, men bryr mig mer om att han tänker på sig själv. Även att jag gör det med mig själv, det är ett måste för mig.

Så har det varit dessa månader man har varit singel. Det är kanske tragiskt att behöva stänga av känslor men hellre det än att behöva ha en obesvarad kärlek. Eller kanske inte just obesvarad kärlek, mest att behöva känna att det kommer komma problem.
Jag har lyckats koppla förhållanden med massa problem.
Inte bra jag vet, men har inget val.
Senaste förhållandet hade knappt några problem. Endast smågrejer, som att han glömde bort att ringa mig en gång och inget större. Tills en dag, sju månader senare från när vi träffades, kom den stora bomben. Alla problem kom på en och samma gång. Allting crashade och jag hamnade i sorgträsket med alla andra mörka människor i "the dark side".
Alla mina förhållanden har varit annorlunda, men likheten har alltid varit denna problembomb.
Jag klarar inte av den mer, jag vill inte vara med om den igen. Varför ska jag utsätta mig för det. Att vara olycklig för en sak man faktiskt kan undvika är bara onödigt. Jag är hellre glad varje dag, kanske inte hela dagen men lycklig varje dag, som jag fick höra Charlotte säga i filmen.
Varför tillåta sig själv att må dåligt. Det är inte logiskt för mig.
Kommer det aldrig att vara.

Lägenhet

Va o kolla in en lägenhet idag..
En liten etta, studentlya på 22.6 kvm
Trodde att det skulle va världens minsta yta, men skiten va fan nice ändå
Kommer få plats med allt det jag behöver o kanske till och med lite till
Jag känner mig nöjd
Det känns sketaläskigt, men det är dags
Jag behöver det här
Det finns ju alltid en känsla av säkerhet av att bo kvar hemma, men att aldrig riktigt kunna ha sin egen liten privata utrymme är något som jag saknar så otroligt mycket
Nu kommer jag få det
Nu är det upp till mig att allt fixar sig, nu är det upp till mig att få ihop allt, köpa allt som behövs, få ihop till hyran.. allt
Shit vad tar jag mig in på, herregud
EEEEKKK!!!!
Näe men jag klarar mig, jag är en ganska stabil, stark person
Jag e fan vuxen.. lite mer iaf haha
Aja det är nice iaf..

plånbokshelvette!

jag har haft en sån bra dag idag
allt har verkligen fungerat perfekt
nästan för bra för att vara sant
vad händer..
Anna, Johanna o jag drar förbi systemet för det är party ikväll
jag VET att jag hade plånboken i handen när vi gick in dit
hämtade mina favoriter och drog till kassan
jag hade den inte längre när jag väl skulle betala
så jag går tillbaka och kollar ifall den finns där omkring
ser inte den nånstans
detta betyder alltså att nån såg att jag tappa den,
tog tag i den och drog
det är det som kunde ha hänt, eftersom det gick relativt snabbt för oss att komma fram till kassan
fattar inte att det finns människor där ute som är så jävla äckliga och snor någons plånbok
snor den så jävla enkelt
utan att tänka, utan ett jävla samvete
det är inte korten eller något sånt som jag bryr mig om
det är själva akten som denna person eller personer gjorde
allvarligt! jävla äckliga människor!
hur fungerar deras hjärnor egentligen?
inte undra varför jag hatar mänskligheten!
(och ja, om jag hatar mänskligheten så hatar jag mig själv också, jag vet du behöver inte påpeka det)

Igen jag vet....

Jupp då va man singel igen da
eller det va för två månader sen typ men ändå, ganska nytt
och vet ni vad, ingen fara skedd
jag mår helt djävla fucking perfekt!!!
aldrig mått bättre
trodde aldrig att man faktiskt kan må så bra och vara singel
har kommit i underfund med att jag faktiskt är bäst för mig själv
ta mig inte fel det är alltid ett plus om det finns nån annan att dela sitt "perfekta" jag med
men jag är inte en hel människa för att nån annan förgyller min dag lite grann
jag är hel redan nu, helt själv
jag behöver ingen för att fylla ett djävla hål i mitt hjärta, som par brukar puttenutta sig med väldigt ofta
mitt hål är redan fyllt med lycka för att jag faktiskt klarar mig själv
och jag älskar det

äntligen är världen på min sida och jag vägrar släppa taget
detta är min tid och ingen annans
I’m a bitch and I know it!

Helvetteshelg!

Den här helgen har varit en av dom värsta på väldigt länge. Massa partande och demonstrationer.

Festandet började på valborg (onsdag) med mojitos och pizza i Hammarby, ölande hemma hos en annan kompis i Jakan och massa foton som folk helst skulle vilja glömma.
Dagen efter går vi stolta och ansvarsfulla demonstranter, som vi är, upp tidigt för att gå med i 1maj-tåget. Tyvärr, på grund av supandet dagen innan tog det ett tag att ta sig i kragen och gå upp för att verkligen hinna med starten. Men vi mötte upp tåget i plattan och röjde till samban som varje år förgyller min dag.

På fredan skulle ett par kompisar spela på KGB och där röjdes det ända tills jag vaknade dagen efter med smärta i kroppen och suspekta blåmärken lite här och var.

Lördagen var planerad för vila men icke sa nicke, då va det dags igen.
Motkraft hade sitt 1års kalas och såklart så måste trogna gänget åka dit och fira denna tillställning. En kväll med massa öl och tequila, fast man egentligen slösade sina pengar redan på inträde och garderob. Lyckades bli riktigt full och röja som fan till drum&bas fast jag inte ens vet om jag höll takten. I ens smarta tillstånd slår man även sönder tummen, blöder på kameran men fortsätter att röja järnet.
När festen väl var slut gick den stora massan av fulla människor i rask takt till tunnelbanan. Bråk uppstod och bara några sekunder senare blev det riot mot stationen. Glada gänget tar sig förbi och smyger bort för att ta bussen. Vissa av oss tar taxin till Odenplan och jag går av, tar en annan taxi, med kanske en av världens mest inkompetenta chaffis och hamnar ute i Skärholmen hos en gammal polare.

Idag är det söndag och efter allt detta kan jag äntligen slappna av, duscha och tänka igenom vad jag verkligen har gjort dessa dagar. Mycket dumt har man gjort men inget jag skäms för eller ångrar. Jag älskar denna helg men den va faan värst av dom alla.

Sen imorn blir det skärgårn och då va det dags igen med partandet i två dagar till. Jag säger bara nu till allihopa att jag kommer säkert inte överleva och jag älskar er alla.

(Dags att ta det lungt kanske)

1:a maj!

Grattis på 1:a Maj allihopa!!!

Feeling good baby!

Jag har världens bästa dag.

Jag har jobbat i två veckor i rad nu med massa skit ungar som springer omkring och stör en (näera jag älskar alla dom egentligen). Så bara för det, kommer jag att ha cash (som d sägs här i hooden) till sommaren.
Dessutom att jag har kommit i underfund med att jag älskar att vara singel. Tyvärr så har det blivit att jag är den enda singelbruden som är kvar av den närsmta vänskapskretsen. Men! jag skiter fullständigt i det, för jag mår bra ändå. Jag trodde att jag skulle bli lessen, gråta,stampa, tjura på andra gulliga par där ute och allt annat kännslomässigt crap som kommer med förhållandebrytningar, men icke sa nicke.

Jag mår perfekt!

Det var så jävla länge sen jag mådde så här bra och jag älskar det. Singel, vår/sommar och må bra det är fan ovanligt. Väldigt ovanligt för just mig.
Men i alla fall, för att summera det lilla hela.

Singel + vår/sommar 2008 = Natalia mår bra

någon som vill haka på? hehe...

man, kille, pojke.. vad?

Det som jag alltid har undrat över är reaktionerna som hanen har i det mänskliga samhället. Oftast blir reaktionen från hanen väldigt starka och oftast arga och ibland känslolösa. Varför? undrar jag för mig själv. Hur kommer det sig att i ett förhållande, där man själv visar all sin kärlek, oftast inte blir samma sak tillbaka.

Jag är en sån person som ger allt när jag väl blir förrälskad i en person. Jag ger verkligen mitt allt. Jag skulle kunna rent ut sagt göra allt, verkligen allt för denna person. Väldigt många gånger har det hänt att jag inte får dessa känslor och villkor tillbaka. Varför? Är det jag som är dum eller är det från hannens sida som det är något fel på?

I mitt senaste förhållande hände det mycket fram och tillbaka som var fel. Både jag och han gjorde fel. Men jag, för mina känslor skull, lyckades glömma allt och försökte igen. Men inte från hans sida. Såklart att jag kommer känna mig dum nog att verkligen tro att det skulle funka igen.
Varför ska tjejer alltid sätta sig i situationen till att försöka sitt allt och fastna så hårt, men killar inte gör det? Vad är det dom har som inte vi har? Är det deras gener, deras testosteron eller vad?

Jag skulle jätte gärna vilja ha just det där som gör dom som så känslolösa helt plötsligt. Kunna säga: "Hap, det funkar inte längre, hejdå, hoppas du har det bra. Men du ska veta att du är en helt underbar person. Verkligen en sån som man ska ha i ett förhållande."

Jajamensan, det du.

Den meningen har man fått höra några gånger nu. "Du är verkligen så omtänksam, rolig och världens skönaste tjej. En verklig flickvänsmaterial. Men det funkar inte."
Jupp, tydligen så är jag det. Men varför funkar det inte då? Förstår inte.

Om jag får höra denna mening en gång till så slår jag till snubben. Jag vill inte veta att jag är världens bästa, men tyvärr så räcker inte det.
Vadå räcker inte? Är det inte det man vill ha? Det är ju det dom säger, verklig flickvänsmaterial. Verklig flickvänsmaterial. MY ASS att dom tycker det egentligen!!!
Jag är fan helt beredd för att bojkotta kärlek överhuvudtaget. Som sagt kärlek gör föööööör ont för att vara värt.

Lyssna på mig nu. Det här är ett bra råd. För ont för att vara värt.
Gör som jag alltid har tänkt. Bli en slampa och ha sex ytligt och skit i dem sen. Det är fan det bästa.

BOJKOTTA KÄRLEK OCH BLI EN SINGELSLAMPA!!!

Fågelkonspirationen

Jag har länge haft lite av en fobi för ett visst djur i denna värld, fåglar.
Medan denna fobi har hållit sig kvar genom alla år så har en tanke växt och växt i mitt huvud. Jag har bestämt fått för mig att fåglarna verkligen är ute efter att ta över världen.
De fåglar som står högst upp i deras heriarki är då de fåglar som anses den dummaste av alla, måsarna. Deras spioner, är duvorna (därmed förklarar detta varför dom finns ÖVERALLT) och alla mindre fåglar är arbetarna som flyger omkring och väntar på order.
Jag är nog den enda som har förstått att det är så här.
Sedan jag kom ut med detta till mina kompisar så har det funnits händelser där fåglar har attackerat mig. Främst själva måsarna.
En viktig händelse som bör nämnas skedde en tidig vårdag för ett par år sen. Jag går lugnt med lite stress i benen för att hinna med mitt tåg in till stan, så stoppas jag av en jävla äcklig mås som flyger rakt emot mig med näbben i högsta hugg. Hade, som tur va', en mössa på mig och viftar bort denna fågel med all kraft jag har i mina små armar. Ser en lucka och kutar så fort jag bara kan medan denna jävla fågel flyger efter mig. Kommer till tåget och åker in till stan oskadd och hel & glömmer bort händelsen.
På kvällen, samma dag, går jag samma väg tillbaka med en vän och möts av samma jävla fågel som envist flyger på mig igen! Flyger rakt på MIG! Varför just på mig och inte min vän? Varför? jo för att jag vet!
Även kråkor har jag stött ihop med ett par... många gånger.
Fåglarna har förstått att jag vet deras plan och har gaddat ihop sig för att få tyst på mig. Dom vet att jag kan förstöra hela deras plan.
Men jag ligger alltid steget före HAHA!!!
Juste!!!
You wanna' mess with me!!!!??!?!?!

Våra kära gator är i stor fara!

Jag har upptäckt två av våra största faror vandrande runt på våra gator.
Föräldrar med barnvagnar & människor med paraplyer!
Ingen av dem har någon som helst perspektiv på det de går runt & bär på.
Jag har för länge sen tappat bort räkningen på hur många gånger man har fått ett paraply inpräntat i ansiktet eller en barnvagn inkörd i smalbenet.
De ursäkter man har fått efter sådana olyckor med dem här varelserna, kan jag räkna upp med de tio fingrar jag har stickandes ut från mina händer.
Är det verkligen endast vi andra, som inte går runt med barnvagnar eller paraplyer, som måste väja undan för att ha en chans att fortsätta leva lika glatt som innan?
Går man & bär på något som inte är en del av ens kropp, så får man faan ta sitt ansvar till att inte skada andra omkring en.
Vi andra medborgare har inte valt att ni ska gå runt med era paraplyer eller barnvagnar.
Det är inte vi som ska hålla koll på era ägor.
Ni har valt själva, då får ni stå för säkerheten för er & andra också.
Vi andra tänker inte vara dem enda som tar ansvar för er & vår säkerhet.
Tyvärr, men ni är en fara för mänskligheten.